Jag ligger i sängen och funderar på det fantastiska med facebook. Det är helt plötsligt viktigt för mig att hela min värld vet vad jag gör, vart jag är, vem jag är med och vad jag lyssnar på under tiden. Mitt liv blir världens mittpunkt. Att uppdatera sin status känns viktigt, och om jag lyssnat på spotifys top lista och råkat lyssna 4 sekunder på Takida vet alla det, och jag skämms på riktigt. "Jag vet, jag såg det på facebook" är en vanlig fras i min generation. Storebror ser och hör allt. Ett genialiskt drag av makthavarna måste jag säga. 

Jag har även insett att jag bott för länge i norrland. Jag kom på mig själv att tänka "34 år och inga barn, jag undrar vad det är för fel på honom". Haha! Det är ju helt galet! Mer än någonsin längtar jag ut i världen.

Jag har en alldeles egen smällkaramell som jag får njuta av året runt. Hon är otroligt smart och har världens finaste ögonfransar. Hon har en otrolig förmåga att säga rätt sak vid rätt tillfälle och hon säger att vi är vackra varje dag. Hon är lika stökig som mig, och hatar att kliva upp tidigt. Hon har fantastiska långa ben och hennes hår är som ett vattenfall av guld. Hon är snäll mot sina kompisar och mot sina katter. Hennes skratt är som koncentrerad lycka injicerad rakt in i hjärtat. Hon kan konsten att headbanga som världens hårdrockare men gillar nog ändå Melissa Horn och Erik Saade mest, till mammas förskräckelse. Hon älskar att överraska mig med kärlekspresenter som hon gör själv, och har gjort mig många vackra smycken. Hon ger mig hopp även när det känns som allra mörkast. Hon är Ellen, snällen, gnällen och rebellen och jag älskar henne mest i hela världen. Alla dagar om året.

jag fick min mun
mina ord
fick mitt hjärta
mitt röda blod
runda bröst
min mörka röst
mina ögon
min starka lust
jag blev född
till den jag är
för att du är här