Det kryper i min kropp.... Det är så sjukt jobbigt! Vad jag än gör så känner jag mig inte nöjd. Jag är påväg bort i alla mina tankar och allt jag gör, i väntan på nästa grej liksom.

Jag vet inte hur jag ska kunna landa i den här känslan. Så jag projicerar alla mina känslor på skitsaker som jag egentligen inte ens bryr mig om, istället för att ta tag i problemet. Två steg framåt, ett steg tillbaka. 

Jag blir så trött. Trött på migsjälv och mitt jävla ältande och överanalyserande, trött på alla andra som låter mig.

Kan jag inte bara nöja mig med att livet är såhär? Varför bär jag alltid på en längtan efter något annat? 

Ibland önskar jag att jag bara hade ett lager. Att en bra skoter och ett jobb i skogen var allt jag behövde. Att jag inte hade några åsikter eller något behov av MER! Jag känner mig otacksam liksom... 

Ungefär så här känner jag mig idag. Jag har inte sovit en blund inatt, mycket konstigt! Jag förstår inte vart denna plötsliga ickelust till sömn kommer från. Jag ÄLSKAR ju att sova... Jag fick iaf sova 1½ timme efter jobbet så jag skulle orka vara mamma resten av kvällen. Jag hoppas innerligt på en bättre natt inatt! Hur ska jag annars orka med livet? Jag är ju liksom inte trött i mina ögon, men jag känner ju att hjärnan går på lågvarv... Som att det är en dimma där inne, alla tankar tar längre tid och jag glömmer saker värre än annars(!).

Jag hör fortfarande som en kratta på mitt vänstra öra efter att jag köttat sönder trumhinnan förra veckan. Men jag vill tro att det är lite bättre! Eller så har jag bara blivit van att inte höra nått vidare på den sidan. Det ger mig dock en anledning att få höja volymen lite extra när jag lyssnar på musik <3

De goda nyheterna idag är att jag efter två veckors diet gått ner 3,5kg och tappat 4 cm runt mitt tjockaste ställe på magen, 2 cm på låren och självklart "bara" 1½ runt min nätta stjärt. Men ni vet vad man säger, smilgropar i stjärten måste vara ett tecken på ett glatt underliv!!

Jag är iaf på god väg att bli sådär klädsam som jag vill bli. Det känns fantastiskt!

Det är så konstigt hur jag är. Under den största delen av mitt vuxna liv har jag lagt beslutet om min lycka i andras händer. Jag har delat ut delar av mitt hjärta som om det vore godis under halloween. Lite oansvarigt och naivt, mycket mycket oklokt. Jag har på något vis förväntat mig att bara jag hittar HONOM, den där drömprinsen så kommer allt att bli bra.... Och så kommer det November 2011, ett år som på så många vis varit ett av de viktigaste åren i mitt liv, och jag inser att jag kan inte förlita mig på någon annan. Det spelar ju såklart ingen roll att folk talat om detta fakutm för mig ett otal gånger tidigare. Man kan ju inte förstå vad det innebär förrän man faktiskt känner det. 

Detta slog mig som en yxa på käften igår. Han satt i min soffa och gosade med katten, men jag kände ingenting. Inget pirr, ingen längtan. Först fick jag lite panik över att jag inte var kär längre, dåligt samvete nästan. Men nu när man fått känna efter så känns det bra. NU kan jag börja bli min egen lyckas smed. HAN, den där drömprinsen kommer aldrig rädda mig, det kommer jag göra!

Det kommer bli en helt ny upplevelse för mig att vara singel och känna att mitt hjärta är mitt. Att inte vara kär och inte längta. Jag är ju alltid kär! Det är ju sån jag är. Och så helt plötsligt så är jag inte det... Inte i nån annan än Ellen.

Det kanske är på tiden, såhär efter 24 år och med en dotter på 5 år att komma på att det är okej att vara själv. För jag är verkligen inte ensam. Jag har ju massor med människor som älskar mig, och jag har ju migsjälv. Och just nu, så räcker det.

God kväll!

Idag har jag spräckt trumhinnan på mig själv med en topz. Klantigt och dåligt...

Det firar jag med att lyxa till det hemma med tända ljus, en god rökelse, datorn i knät och samtliga Dissection album som strömmar ut genom högtalarna. Bättre blir det nästan inte!

Har haft en ganska låg dag idag, inte gjort så många knop alls faktiskt. Men det gör inget, jag hade så sjukt mycket energi igår att det räcker med en sån dag om man ska stå ut med sig själv. Det börjar liksom kännas att det snart är två veckor sen vi senaste bytte ett ord med varandra. Han är ju fortfarande den första jag vill ringa när jag har något att berätta... Han var ju min bästaste bästis.

Imorgon är det vägning och mätning som gäller efter att jag kommer hem från sundsvall. Jag, Emmy Bengtsson ska ensam köra mammas bil hem... Hur ska det gå? Jag hoppas på många plusgrader så jag slipper halka. Jag tror på ett possitivt resultat. Det känns som att jag är nån cm mindre iaf. Vi får se, jag lär ju dela med mig av resultatet!

Inte för att skryta eller verka vara för mer än andra, men helt seriöst har jag världens bästa kompisar.

På riktigt. Om jag fick välja percis vilka i världen jag skulle vilja ha som vänner så skulle jag välja mina vänner, plus Set Teitan och Erik Danielsson. Såklart.

Idag vaknade jag runt tjugo i tre på "morgonen". Pigg som en lärka! Jag till jobbet klockan 6 och hade en hög växel i hela dagen tills jag kom hem.. Då vaknades det skratt så att man nästan kissade på sig med min bästa granne Emelie och sen till Veronica för att hjälpa henne med att sortera grejer inför flytten.. Jag kom på världens bästa raggningsreplik där också då jag höll i ett plastgevär. "Vill du ge mig ett skjut med din kärlekspistol". Känn på den ni!

Inte kan väl någon motstå den charmiga!? Nu har jag kraschat i soffan och känner att tillochmed mina glasögon är för tunga att bära på mitt huvud. Vilken dag. Tack gode gud för denna dag.

Det är mitt nya motto i livet! Går det dåligt kan man låssas att det går bra tills det faktiskt känns som att det stämmer. Jag går tex runt och låssas att jag SÅ gärna vill städa... Snart kanske jag tar fram damsugarn och gör det...

Men jag har glömt att köpa maskindiskmedel de två senaste gångerna på affären så jag har måstat diska för hand, och det är ju det tråkigaste jag vet.. Men också det man bör börja med om man vill ha en instant feeling of snygghet i sitt kök. Därför behövs det nog mycket fake idag.

Jag hade världens härligaste dröm inatt, vaknade med ett stort leende på läpparna och har fortsatt gå runt så hela dagen. Det var så länge sen jag kände mig såhär glad i mer än typ 20 min åt gången. Det känns som ett vardagslyx som heter duga. Det är så roligt att se hur mycket en dröm påverkar resten av dagen... Jag har ju världens sämsta dagar med massa gråt om jag drömt en mardröm tex, och världens bästa om jag drömt en bradröm.

Nu ska jag dansa med Elisabeth till Janis Joplin. Vi hörs!

När man medger att man är besegrad så verkar det var sjukt mycket lättre att gå vidare...

Haha! Att man inte kört den taktiken förut i livet!

Det verkar vara helt okej att ha fel :D

Jag har inte fuskat ett dugg i min diet. Jag har tillochmed känt att jag nog inte alls är hungrig ibland, det är bara en vana och då äter jag bara för sakens skull...Helvete vad smal jag ska bli nu när jag kommit på det.

Min mamma ska fara och jobba i sthlm i fem veckor så hennes katt Thella ska få bo på mitt katthotell.

Jag hoppas inte älskade Elisabeth blir vansinnig på mig nu, men jag vill ju att Thella ska få det bra... Så då får hon inkvartera sig här...Om jag skulle vinna drömvinsten skulle jag nog fixa mig ett hus fullt i katter!

Summan av kardemumman är iaf följande; Jag skulle inte säga att jag är lycklig, kanske inte ens i närheten. Men jag ser inga som helst hinder för att jag inte skulle kunna bli det med lite hårt arbete.

Hej världen.

Jag vill dela med mig information om att jag är tjock, fast klädsamt tjock såklart. Men det ska det bli ändring på, nu ska jag bara bli klädsam. From imorgon bitti börjar min nya diet. Nått nytt liv har jag ingen lust att skaffa mig, för jag menar... Hur mycket av mitt liv sitter i mitt fett liksom?

Mitt mål är att gå ner ca 10 kg på 17 veckor. Det gäller att vara realistisk i frågan då både jul och nyår infaller under min bantingsperiod. För att nå dit ska jag börja mitt program med en timmes promenad tre ggr i veckan samt göra lite light träning hemma; typ sit-ups armhävningar, rumplyft etc. Min kost kommer att bestå av samma mat och mellanmål som jag serverar Ellen förutom två mål om dagen som kommer att bytas ut mot herbalife shakear. Det tror jag på!

Har annars haft en bra dag. Elisabeth har varit hos farbror doktorn och tatuerat sitt öra igen då den första märkningen blev allt annat än synlig, så han ligger utslagen på soffan och gosar livet ur mig. Esbjörn gör sitt bästa med att reta gallfeber på honom... Jag är glad att jag älskar mina katter så mycket, och att de älskar mig tillbaka!