Hej kära dagbok!

I förrgår tappade jag lusten att leva för några minuter, på riktigt. Men det gick över. Så jag bestämde mig för att skriva igen. 

Jag har insett att ensam är inte stark. Jag är inte stark ensam iallafall. Jag har gått till doktorn och har fått en remiss till en psykolog. Steg ett avklarat... Men vad säger man till någon som kan bli min största fiende?

- Hej farbror doktorn! Kan du hjälpa mig bryta mina destruktiva beteendemönster som just nu är den enda trygghet jag känner till, men de förgör mig. Kan du ta bort allt jag känner till?

Eller ska man välja ett annat upplägg? Jag funderar vidare ett tag till tror jag.

Jag har ju även bott i min lägenhet i över 6 månader nu. Jag vill såklart flytta, men jag kände att jag kör en annan strategi. Jag åtgärdar det jag tycker är fult, och resten får jag lära mig att leva med. Jag ska fråga vaktis när han kommer tillbaka om jag får måla om skiten vitt. Den som valde mina skitskit fula tapeter borde få sig en omgång av brödspateln.

Jag tänker avsluta detta inlägget med en text till en låt.

A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i'm holding you closer than most,
Cause you are my heaven.

I dont wanna waste the weekend
If you dont love me, pretend a few more hours, then its time to go
As my train rolls down the east coast I wonder how you keep warm
Its too late to cry
To broken to move on
And still i cant let you be
Most nights i hardly sleep
Don't take what you dont need from me

Its just a drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i'm holding you closer than most,
Cause you are my heaven.

Misplaced trust and old friends
Never counting regrets
But a grace of god i do not rest at all
In new England as the leaves change
The last excuse ill claim, i was a boy who loved a women like a little girl
And still i cant let you be
Most nights i hardly sleep
Dont take what you dont need from me

Its just a drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i'm holding you closer than most,
Cause you are my,

Heaven doesnt seem far away anymore no no
Heaven doesnt seem far away
Heaven doesnt seem far away anymore no no
Heaven doesnt seem far away

A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i'm holding you closer than most,
Cause you are my heaven.

You are my heaven

Jag har inte bloggat på massa tid. Ibland finns det helt enkelt inte ord fast det finns så mycket att säga!

Jobbet älskar jag! Det går väldigt bra och jag trivs som fisken i vattnet. Min lägenhet är nice, ganska fula tapeter med framtida emmy ska lösa det. kontot är tomt men jag kan inte sluta le. Jag är glad, på riktigt

Dock har jag gått emot mitt råd till mig själv samt rådet från så många andra. INGA MÄN! Jag har ju failat återigen. (Surprise). Föll ju pladask för mitt stående krogragg. Och det är fram och tillbaka och hit och dit. Jag har nog avslutat vårat dejtande 4 ggr nu, men det går inte att motstå när han tittar på mig sådär och lägger en hand på mig. Då är det bara att ge efter... Igår bad han mig att inte inkuldera mig i sitt nyårslöfte att vara celibat i 6 månader.. Jag sa ja. Man får skälla, men det kan inte hjälpas. Han får mitt hjärta att slå som att jag vägde 300kg och gick till postlådan.

både till kropp och själ. hihi

Jobbet går bra. Det är SUPER ROLIGT! Jag älskar mitt liv oftare nu än jag gjort på länge. Det vore ju inte jag om jag inte klagade och mådde CP ibland också. Men just denna veckan har det varit mycket kärlek. På många plan faktiskt!

Jag är verkligen bortskämd med mina vänner. Tror inte man kan påpeka för ofta hur kick ass dom faktiskt är. PUSS på er!

Man trodde man skulle få rida på lyckovågen ett tag. Men icke. Idag har jag haft ett jätte jobbigt ångestanfall med andningssvårigheter och rinnande tårar. Och det kommer alltid oanmält, i tid och otid. SKIT JOBBIGT! Det är ju sånt sjukt tryck över bröstet och det gör ont i själen... Men jag har ju inte bearbetat att jag ska flytta än, och det kommer ju alltid ikapp. Men på fredagkväll eller tidigt lördagmorgon ska jag och Hemi åka ner till Sysslebäck och hämta mina saker. Så snart får jag mitt liv tillbaka. Känns som jag lagt det på hyllan ett bra tag nu.

Jag längtar så till att få en rutin och en vardag igen. Att få lägga Ellen på mina tider, få äta middag på mina tider och att få städa mitt eget skit. HAHA

Ikväll ska jag jobba på the club igen. Victoria's secret ska ha modevisning så det kanske blir en del folk. Jag är oerhört otaggad måste jag säga... Och helt slut i huvudet efter dagen. Men det är bara att bita ihop, klistra på mitt bästa leende och jobba som en galning.

Jag ska bli en myra. Jag har FÅTT ETT JOBB!

På måndag morgon börjar jag på Anthill... Jag trodde hon skämta när hon ringde och sa att jobbet var mitt. Sen när vi lagt på böla jag lite av lycka och höll på att svimma av lycka. Ja, jag är gaylord emo. Så jag får lipa av lycka närsomhelst jag vill.

3 års helvete är till ända. Lyckan är total. Sist jag var så här lycklig var den 13 augusti 2006 när jag födde min dotter. Kanske ni tycker att det är att ta i att jämnföra ett jobb med ett barn, med hade ni haft mitt liv hade ni förstått.

Just nu firar jag med några öl i trevligt sällskap. Jag och Hemi är på Tallinn och spelar Rock band. Eller, jag är förbannad för att jag är så kass så jag gav upp en stund och blogga istället. Bank Bank säger hjärtat

Idag blev jag lite ledsen... Man kan inte älska alla, men det finns ju ingen mening att vara medvetet elak bara för att man inte går ihop med någon eller inte tycker deras åsikter är kick ass. Jag vet att jag är en snäll bullmamma oftast. "Man ska inte vara orättvis, inte vara elak, inte prata skit" Men det hindrar mig inte från att hyckla och göra detsamma ibland. Fast jag försöker att leva som jag lär. Min moraltant är det nog många som stör sig på.. Men ger det dem rätten att medvetet vara elaka?

Jag vet inte riktigt vart jag har mitt hjärta idag. Är det en rebound, ett försvar? Eller klappar det på riktigt? Om det gör det bör jag genast avbryta det här. Jag orkar inte med det! Fast det känns ju så förjävla härligt!

Jajjamän, ni ser rätt! Detta är jag när jag är full. Jag är så snygg på den här bilden! därför måste jag hylla den haha! För hur många gånger känner man att shit vilken puma jag är?

Helgen var som en dröm. Jag har mått så oförskämt bra att jag nästan får dåligt samvete. Ingen ångest, inga tårar. Bara skratt och feel good vibes överallt!

Jag fick även uppleva en sak jag aldrig trodde skulle vara möjlig. En dröm jag haft i 9 år blev till verklighet och jag är så stolt över mig själv att jag skulle kunna spricka! Superlativens drottning har flyttat in och ni får ursäkta, men jag är SUPER LYCKLIG! Tack linn för att du gjorde mig så vacker, tack ante för att du är 30, tack björn för att du är min bästa vän och tack migsjälv för att jag är så trevlig. Ni kan ju få gissa och spekulera i vad jag åstadkommit om ni vill. Jag vill inte avslöja namn eller vad jag gjort då det kanske inte uppskattas av de andra inblanade.

Idag klockan 14:00 ska jag på intervju igen. Jag är nervös men jag har en possitiv känsla i kroppen. Därför spelar det ingen roll vad som än sker med jobbet. Jag kan inte ge mer än jag gör just nu, duger det inte är det deras förlust!

Nu, ÄNTLIGEN har jag tillgång till internet igen! Sitter hos min bästa kusin Ida i Höljes och imorgon far jag hem till ljuva Sollefteå. Fast det känns sjukt trist också... Jag grät en skvätt i min alldeles ihoppackade lägenhet idag. också.

Mycket har hänt sen sist! Oj oj... Det sinnes tillstånd som jag kämpat så för att komma till i så många veckor raserades på bara några dagar när jag kom tillbaka till lägenheten. Jag vet inte varför eftersom jag älskat den, men det är väl ensamheten som tär på mig för mycket. Så idag är jag ganska trasig igen. Speciellt eftersom David var hos mig på fika i en och en halv timme igår. Det var jätte skönt att träffa honom och att bara sitta och prata. Men när han åkte så var det jobbigt. Att säga hej då till sitt livs hittills största kärlek det var ingen rolig historia, även om jag just nu inte känner så starkt för honom.

Packningen har gått ganska bra, med lite fail idag och igår. Min granne som bor under mig har fått världens fuktskador i köket och de stängde av mitt vatten fram tills i förmiddags, då fick jag gå på toaletten i min egen lägenhet igen. Men inte mer. Så allt städ som jag trodde att jag skulle få gjort har inte skett. Men det är ju bara att lägga i högsta städväxeln efter att vi burit ut alla mina saker och städa jävlar anamma! Dock har jag fått städat i köket utom på golvet. Och det är ju det värsta.

Idag ringde jag ett samtal som jag aldrig kommer ångra. Jag ringde anthill och fick mig en intervju på Måndag. Ett jobb och minus 10 kg skulle lösa alla mina problem. eftersom allt sitter i fettet ;) haha!

Hmm...vad kan man mer tänkas ta upp som är av värde...

JO! Min Fia har faktiskt hållt mig sällskap under de flesta av dessa mörka regniga höstdagarna, så det har inte varit total missär. Men jag saknar mitt Tallinn gäng, min bohemiska babyfabrik (ellika och hemi) och mina datanördar! Vad vore väl livet utan datorer? :O