Snälla Gud ge mig kraft. Kraft att orka andas, skratta och känna efter!

Jag orkar ingenting.. Jag är så jävla sjuk! Och psykiskt utmattad! Därav sjukdomen skulle jag tro.. Mitt immunförsvar tog semester ett tag när kraften tog slut.

Jag har ingenstans att ta vägen nu... För ingen vill ju ha en sjukling hemma! Ellen får vara hos mamma och pappa medan jag inte alls vet vart jag ska ta vägen. Inte heller kan jag åka hem, för jag sätter mig inte i bilen med 39 graders feber men en treåring. Då kan jag ju lika gärna ta promenader med Ellen mitt i vägen vid rusningstrafik känns det som.

Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, eller försöka hjälpa mig. Det finns inget de kan göra. Jag önskar bara att universum kunde stå på min sida ett tag. Jag är så trött. Ellen vill åka hem, Jag tror jag kommer sluta vilja leva om jag ska sitta i vår lägenhet ensam i några veckor till. Snart måste jag åka hem för att packa. Men jag skjuter på det hela tiden..