Nu, ÄNTLIGEN har jag tillgång till internet igen! Sitter hos min bästa kusin Ida i Höljes och imorgon far jag hem till ljuva Sollefteå. Fast det känns sjukt trist också... Jag grät en skvätt i min alldeles ihoppackade lägenhet idag. också.

Mycket har hänt sen sist! Oj oj... Det sinnes tillstånd som jag kämpat så för att komma till i så många veckor raserades på bara några dagar när jag kom tillbaka till lägenheten. Jag vet inte varför eftersom jag älskat den, men det är väl ensamheten som tär på mig för mycket. Så idag är jag ganska trasig igen. Speciellt eftersom David var hos mig på fika i en och en halv timme igår. Det var jätte skönt att träffa honom och att bara sitta och prata. Men när han åkte så var det jobbigt. Att säga hej då till sitt livs hittills största kärlek det var ingen rolig historia, även om jag just nu inte känner så starkt för honom.

Packningen har gått ganska bra, med lite fail idag och igår. Min granne som bor under mig har fått världens fuktskador i köket och de stängde av mitt vatten fram tills i förmiddags, då fick jag gå på toaletten i min egen lägenhet igen. Men inte mer. Så allt städ som jag trodde att jag skulle få gjort har inte skett. Men det är ju bara att lägga i högsta städväxeln efter att vi burit ut alla mina saker och städa jävlar anamma! Dock har jag fått städat i köket utom på golvet. Och det är ju det värsta.

Idag ringde jag ett samtal som jag aldrig kommer ångra. Jag ringde anthill och fick mig en intervju på Måndag. Ett jobb och minus 10 kg skulle lösa alla mina problem. eftersom allt sitter i fettet ;) haha!

Hmm...vad kan man mer tänkas ta upp som är av värde...

JO! Min Fia har faktiskt hållt mig sällskap under de flesta av dessa mörka regniga höstdagarna, så det har inte varit total missär. Men jag saknar mitt Tallinn gäng, min bohemiska babyfabrik (ellika och hemi) och mina datanördar! Vad vore väl livet utan datorer? :O