FAN FAN FAN FAN!!! Det gör så in i helvetes ont... Jag trodde aldrig under några som helst omständigheter att det skulle ta slut för att han slutade vara kär. Så jävla självupptagen är jag. Men det fanns inte på världskartan.

Han bara kom på södags dagen och släppte bomben. Hysterisk och i total chock skrek jag... Jag var så förbannad, ledsen och hjärtekrossad. Vi skiljdes inte som vänner. Min bästa david och jag är inte vänner. Nu är han borta. Alla hans saker är borta, alla mina är hemma. Men minnena gör sig ständigt påminda. Hammrar och slår i skallen på mig så jag håller på att bli galen! 

 Så här sitter jag igen.. Med livet upp och ner och tårar rinnandes nere på bröskorgen tillochmed. Och jag vet inte hur man gör.

Det är meningen att man ska acceptera och ta sig i kragen, gå vidare med livet och inte blicka bakåt. Men jag kan inte, för jag skulle göra vad som helst för att få höra hans röst.

Det var ju oundvikligt... MEN VA FAAAN!!!