En bild säger mer än 1000 ord;

Letade fram en gammal goding för att illustrera dagens känsla. Hysteri med ett fejkat smile

Imorgon bär det av till nedre norrlands inland, till vackra Sollefteå. Ska hem och ladda batterierna, dricka kaffe ( och förhoppningsvis några bärs ) i goda vänners sällskap och njuta av kärleken. Kärleken till ett barn, till en vän och till en familj.

Tittade på den fina filmen om Broder Daniel idag. Kom fram till att dom är Emmy musikifierade. Djupa, vackra, EMO!!! och förjävla bra! Mutantlök* som jag är så finner jag tröst i tragik, det finns en trygghet i det trasiga som är svår att förklara. Men det är när allt är som värst som jag ser som mest klart, om man bortser från de tre första dagarna något hemskt inträffat då jag gråter ögonen ur mig i ren hysteri såklart. Kanske jag borde klä mig i svart och sminka mig som en panda. Men det vore ju så tråkigt när jag passar bäst i färg och ett stort leende!

*mutantlök är ett uttryck min vän My myntade för herrans många år sedan. Det är en kategori av människa.

Det finns äpplen, de med bara ett lager, dom gillar skotrar.. bilar.. brudar.. eeeeh, skotrar?

ni förstår nog.

Sen finns det lökar, de med lager. Som de flesta människor. De har ett djup baksom den yta det väljer att visa upp.

Sist har vi mutantlöken. Där lagren aldrig tar slut, en botten lös brunn. Grubblare som aldrig blir tillfreds då allt ska analyseras och varje känsla ska få ett ord.